För några månader sedan var det fan illa. Jag skrev ett ganska långt inlägg om det då det fortfarande var relativt dåligt, ett inlägg som fokuserade på mina tankar och känslor gällande det hela, och nu när det gått ett halvår sedan operationen ägde rum, min röst har återhämtat sig en hel del, och jag har haft massa tid på mig att pröva mig fram vad gäller mitt sjungande, tänkte jag skriva ett kort inlägg om den mer tekniska aspekten av det hela och vad jag kommit fram till. Jag hade inte hört särskilt mycket om den sortens komplikationer jag fick av operationen innan själva operationen, och min kirurg som menade att komplikationer är extremt sällsynta och att han aldrig hade haft en patient som fått komplikationer, hade obviously inte heller mycket kunskap om ämnet ifråga, så det var upp till mig att ge mig ut på the interwebz för att ta reda på hur ens röst kunde påverkas av en nedslipning av adamsäpplet, och för att förstå vad som hade hänt med min egen röst. Dock bör det ju sägas att min kirurg sökte information på egen hand när jag väl berättade för honom hurdan min röst hade blivit efter operationen, och var villig att lyssna på det jag hade att säga och även erkände att det fanns experter inom ämnet som hade mer kunskap än han själv. För när jag väl började googla så fann jag en del transtjejer som liksom jag efter en nedslipning av adamsäpplet hade förlorat en stor del av sitt översta omfång, men jag hittade inte så mycket konkret (dvs något som kunde visa på att det hela inte bara handlade om hysteri från transtjejernas sida) - förrän jag hittade en kirurgs hemsida. Enter James Thomas (som har sin egen youtube-kanal och allt!), en expert på öron-, näs- och halssjukdomar som till och med min kirurg hade hört talas om och sa var en god auktoritet i ämnet, och var tillförlitlig. Det var där jag stötte på begreppet anterior commissure detachment, läste på lite, och inledde en informativ mailkorrespondens med en väldigt accommodating James Thomas.
Det här är några av sakerna James skrev:
"If your voice changed after a trach shave, then almost certainly the two are related. Specifically, a loss of the upper vocal range is a relatively frequent complication of trach shave. While it is difficult to visualize for some on endoscopy, I must admit that your description is quite accurate of the effects of loosening the attachment of the vocal cords. This is, unfortunately, something that I deal with on a regular basis." /.../ "...the complication is not rare, rather it's just not well understood. Also, there is a whole range of loosening of the vocal cords. It is not like they are either attached or unattached. If some of the cartilage is removed, the vocal cords may still be connected to soft tissue can flex. Then, as you try to go up in pitch by stretching the vocal cords, the anterior attachment moves and you cannot reach as high a pitch because they cannot stretch as tightly as before." /.../ "Post tracheal shave hoarseness can occur because of edema or ecchymosis of the vocal cords. This pitch drop and hoarseness will be of a short duration, typically less than 7-14 days. Hoarseness and pitch drop that last longer than 7 to 14 days are more likely due to anterior commissure detachment. Depending on the degree of detachment, the patient may note some recovery. While initially the detachment allows for elasticity at the anterior commissure when tightening the vocal cords, later formation of scar tissue over 6 to 12 months allows for additional tightening by the cricothyroid and thyroarytenoid muscles."
Med andra ord - en världsledande expert i ämnet menar att något som kirurger överlag tänker är en ganska ovanlig komplikation i själva verket är ganska vanlig, och även missförstådd, komplikation. Min röst var kass i kanske 2-3 månader vilket gjorde att jag hoppade av körandet och enbart försökte testa min röst då och då, men sen blev det bättre efter ett tag, förmodligen because of "formation of scar tissue" då, en process som jag hoppas fortfarande är igång, även om jag misstänker att så inte är fallet då jag inte märkt någon skillnad på min röst dom senaste två månaderna. Det verkar vara fullt möjligt att enbart förlora lite av sin upper vocal range, snarare än säg en hel eller halv oktav som många kirurger och transpersoner verkar tro då dom tänker att det handlar om att stämbanden är antingen lösa, eller inte, och jag misstänker ju att folk inte märker av komplikationen i de flesta fall för att dom helt enkelt inte är vana vid att sjunga på ett självkritiskt sätt och därför inte behöver hit those high notes annat än för skojs skull. Jag menar min speaking voice var nästan helt unaffected av operationen, förutom precis i början, och det är inte som att kirurgerna scrutinizar folks sångröster direkt, så det är inte helt uppenbart att man skulle upptäcka komplikationen.
Härom veckan skickade jag ett mail till James efter en tids uppehåll där jag beskrev vad jag kommit fram till gällande min röst med tiden, och några frågor relaterade till det, som kan vara av intresse för andra:
"It's been six months since my surgery, so thought I'd send you a quick update, and a question. So, during february and march most of my singing voice returned, and the last two months I haven't noticed any changes, so I now that things have settled I'm evaluating everything. When it comes to just range in itself, as in the highest single note I can sing, it's been restored almost completely, and surprisingly I have the most problem now not with how high I can sing, but the way in which I must sing in able to do it, and since I've only heard girls talk about loss of their upper ranges and nothing more specific than that I thought I'd see what you might think about this. After the surgery if I wanted to sing at all without pain or coughing or singing very breathy, I had to sing much more in head voice, in the mask (pharynx), and also nasally (as in air comes out from nose during vowel production, rather than the singing sounding necessarily nasally), and I still have to do that (even if it doesn't hurt anymore and isn't very breathy). It's almost as if I've lost the ability to put a lot of air pressure in the oral cavity (formant 2 resonance) and must sing much more in the pharynx now, and also nasally, to reach higher notes, and even in the lower range it's become much harder to not sing nasally, and add upon this that I have a harder time using the oral cavity as I did before, it makes for a more piercing and not rounded, rich, "manly", sound. This makes my singing voice brighter and in general less flexible stylistically, and although I can still sing quite loud and powerful when I resonate primarily in the pharynx, it's harder to sing like some teachers always say that one should aspire to, namely without the nasal twang, more balanced with formant 2 resonance, for example with the soft palate up (which lessens formant 1 dominance). All of this make the 'ah' vowel harder to sing not breathy (even more so than normal) and I understand now that this is so because of how the formants relate to vowel production, and that whatever changed after the surgery seems to somehow relate to the different resonators (as well as the vocal chords in themselves). Is what I'm saying making any sense? Curious to hear from you."
Svaret från James, although ganska kort och inte särskilt informativt egentligen, är ändå ganska talande, då allt jag beskriver ovanför ju pekar på att jag helt enkelt använder mig av kända tekniker, bra och dåliga, för att kompensera brist på teknisk kompetens och stämbandsflexibilitet:
"The most likely explanation is that scar tissue tightens and is now holding the anterior attachment more firmly. This allows you to tension the vocal cords with the cricothyroid muscles and the thyroarytenoid muscles. To whatever extent the vocal cords are shortened after the trach shave, that impairs the upper notes. If you pull tighter with the muscles than in the past, you may reach the notes you had before, but with more tension, thus the likely change in quality. So shorter vocal cords, tightened further, reach the same note, but with higher tension. It is just physics."
Det är allmänt erkänt att det är svårare att hålla balansen mellan formanterna ju högre upp man kommer, och att det är svårt att mixa snarare än övergå till huvudröst, och att nasal twang används i upper range just för att det är underlättar att hit them high notes och minskar strain (även om det inte är önskvärt enligt många sångpedagoger), och även att resonans i dom olika formanterna relaterar till vowel production, så yeah, it is just physics indeed. Några saker är jag dock inte riktigt klar över, fortfarande, även om dom känns "logical" intuitivt sätt. Jag led av lite shortness of breath i en månad eller två efter operationen när jag talade (något jag egentligen upptäckte först när jag och en röstpedagog spelade in min röst igen efter operationen och jämförde med min förra inspelning, då det blev ganska tydligt för mig i efterhand), och detta förmodligen för att jag var tvungen att använda mer lufttryck/stämbandsanspänning för att få till ett sound som inte var luftigt. Till idag har jag svårt för att låta just luftigt i chest voice utan att det känns dåligt, och min röst blir lätt irriterad av både det och att "ha halsen väldigt öppen" - allt bara "åker framåt" då vilket gör mig torr i halsen och raspy och jag börjar lätt hosta, ett problem som blir som mest prominent med ett väldigt öppet och breathy sound på 'ah'-vokalen i chest voice och även var i princip omöjligt för mig att göra dom första månaderna efter operationen utan att just börja hosta. Jag tänker att relationen mellan de två är att det kan finnas en fysisk konflikt mellan att låta luftigt och samtidigt ha mycket resonans i masken (formant 1), men detta är en av dom där grejerna som jag har problem med men inte förstår och kan tänka mig är en fråga om bristande kompetens eller flexibilitet, ungefär som det faktum att jag har svårt att göra bra passager (secondo passagio mer specifikt) när jag har väldigt mycket nasal resonance med ett starkt operatiskt sound, och kan tänka mig detta beror på att det är något jag inte klurat ut ännu, men även helt enkelt kan förklaras av att jag har för oflexibla stämband för att inte höja larynxen at some point (där jag potentiellt "tvingar" ner den för att göra mitt sound mer "operatiskt"), och saknar agility in my general voice apparatus för att höja larynxen gradvis snarare än vid bristningsgränsen där det hela istället, tja, brister.
Många röstpedagoger hade säkert irriterat ihjäl sig på att jag har svårare med flexibiliteten och min mörkare timbre nu, men det låter ju ändå skapligt tycker jag (on a good day) och jag kan balansera övertonerna med saker som att ha lägre larynx, eller rounda vowels - även om det förstnämnda skapar vissa problem det också som sagt, och det sistnämnda kan göra min tendens att "bluesa till saker" (nice way of saying that I sound flat) och till slut sänka vissa noter en halvnot ännu mer prominent. Sen vet vi ju inte om jag sänkt min potentiella range som jag hade kunnat öva upp om det inte vore för operationen, och det är ganska deppigt att tänka. Att jag nu tänker att min röst i mångt och mycket har återhämtat sig, och detta för att jag är amatörsångare och inte hade särskilt flexibla stämband till att börja med, vilket innebär att the full extent of my vocal damage inte är tydlig. But that's the way it always is, att man inte vet how high does the sycamore grow/if you cut it down/then you'll never know, and thus whether we are white or copper-skinned/we need to sing with all the voices of the mountain/need to paint with all the colors of the wind, so I can't let maybies stop me in my tracks när jag precis sått mina sångfrön-babies. I'm not looking to become a sisyphian gardener here, but I'm also not willing to just throw my hands in the air and give up - even if the roads are rough/the valleys are low/the mountains may be hard to climb/he's gonna work it/he's gonna work it out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar