Jag skrev ett inlägg där jag berörde ämnet tidigare. The Swayback. Dat Saddleback. Dem hyperlordosis...ees. Ye olde Anterior Pelvic Tilt. Teh APT. Kärt ankröv har många namn.
Ofta har jag fått höra att jag har bra hållning, och mycket av det beror nog på att man i vår kultur har likställt mycket svank med god hållning, och att dålig hållning i form av excessive svank tvingar andra delar av kroppen till att verka ha bra hållning, which is why folk har uppfattningen att jag har bra hållning trots att jag haft ryggproblem länge och fått bekräftad av flertalet sjukgymnaster att min hållning faktiskt är dålig och är vad som leder till min trötta rygg. Särskilt ergonomiskt är det ju inte att puta med röven hela tiden, och båda sjukgymnasterna jag har haft kontakt med i mer än några veckor har försökt få mig att inte svanka hela tiden, och detta utan större resultat för att det kräver så sjukt mycket viljestyrka att konstant vara medveten om sin hållning och sedan se till att correcta den. Att ha ankröv och sedan försöka sig på att inte ha ankröv är med andra ord inte särskilt lätt, och att ha ankröv i sig är även detta inte särskilt enkelt. Don't take it personally, ducks.
Visst kan det se snyggt ut med svank när man posar, men när folk gör det generellt sätt så använder dom svanken som ett verktyg, snarare än någonting dom hela tiden har aktiverat för att dom inte kan något annat. Det är lite som ilska - bra för att sätta gränser med, men inte särskilt hälsosam när den ligger där och lurar konstant, som min gör. Huh, det slog mig nu att en av mina sjukgymnaster sa till mig att ilska sätter sig i ryggen. Låter som ett sådär lagom ovetenskapligt påstående, men jag tänker att ångesten och ilskan ju måste sätta sig någonstans, ju. The flesh knows it suffers, even when the mind has forgotten. Och på tal om att sätta sig så påstås det ju att anterior pelvic tilt skapas av alltför mycket stillasittande (otherwise known as the theory of "sit happens"), men jag menar jag har ju inte suttit ner mycket mer än någon annan, och likväl är det väldigt få personer som har så mycket APT som mig, så mycket beror ju på ens förutsättningar snarare än praktik (which is the case in most things in this world). Och jag menar det sägs att APT skapas av att man har för svaga magmuskler, och även om min frontböj är förhållandevis svag jämfört med bakböj så torde ju mina magmuskler hela mitt liv ha varit starkare än genomsnittspersonens då jag ju tränat hela livet, så även där handlar det om individuella förutsättningar, balans mellan anterior och posterior chain, men kanske även genetik. Fy fan för om det handlar om genetik i mitt fall. Men det vet jag ju inte förrän jag gjort ett seriöst försök att rätta till skiten, i längre tid än dom 1-3 månaderna som jag höll på förra två gångerna. Jag känner mig denna tredje gången gillt-gång mer motiverad än tidigare dock, för att jag var mer utbränd back in the days när ryggproblemen var större, vilket inte direkt gjorde att jag hade särskilt mycket energi över för att fundera över min hållning stup i kvarten - snarare höll jag ju på att stupa stup i kvarten. Men nu så.
This time around ska jag göra övningar specifika för the fix, roughly samma övningar som jag fick ordinerade av sjukgymnasterna back in the days, men idag går jag in med the mindset att det inte är frågan om en quick fix, utan en livsstilsändring som även innefattar att kontinuerligt vara medveten om hur jag går, står och sitter, och kräver träning som lägger större vikt på röven, hamstringsen, och absen (vilket i själva verket innebär mindre, snarare än större, vikter). Vissa menar ju att man ska sluta knäböja (bak) när man fixar sin ankröv, just för att lättare balansera upp muskulaturen, och även om jag inte tänkt gå så långt så kör jag ju inte längre den bakböj som jag är starkast i, det vill säga brytböjen som får folk att bli lite rädda när dom ser mig böja för att det inte ser det minsta hälsosamt ut för ryggen men som min rygg likväl klarar av i väldigt stora och tunga mängder, och förmodligen då för att jag hela tiden stöder mig på den när jag går, står, och sitter ner. Säkert är i alla fall att bara göra lite sjukgymnastik-övningar och sedan träna på som vanligt hjälper lika mycket som duck and cover skulle förhindra folk från the zombie post apocalypse.
En intressant sak är att sitting down takes the heaviest toll, och att jag har bäst hållning when I stroll, och ju längre steg jag tar, desto bättre hållning får jag, så gångbandet jag numera använder mig av dagligen när jag laborerar med the internets är nog en bra grej för min (excessive) swagger.
Även om jag inte kommer sluta med bakböjen helt och hållet så kommer jag att prioritera frontböjen den kommande tiden, och så kommer jag även köra dreadlifts istället för vanliga marklyft, det vill säga marklyft med "dålig" form om man vill vara taskig, och marklyft med hollow body om man vill låta som om man vet vad man sysslar med. Normalt sett låter jag ju benen och ryggen ta the brunt of the workload (jag menar kolla in svanken på min highbar-böj, kolla in rygg-vinkeln på min tävlingsböj, och kolla in hur långt ner jag körde good mornings på ett tag) så den kommande tiden jag ska jag låta magrutorna arbeta mer, och detta i alla övningar jag gör. Istället för att putta ut rumpan när jag dansar kommer jag se till att hålla inne den, reggaeton style, som om jag var fast i penetrerandet av något framför mig, eller vill skydda mig från att bli penetrerad bakifrån.
Yes, my mind wanders to strange places sometimes.
Oh no - seems we're in that weird part of Powerlifting in Pink.
Tanken är i vilket fall att vara balanserad, istället för att pressa fram resultat baserat på ens styrkor (which in my case basically är en väldigt stark rygg kombinerat med en viss typ av rörlighet som gör det möjligt för mig att vara i en stark position för marklyft, och kunna böja 145kg med så smalt mellanrum mellan benen som många nog inte ens hade kunnat hamna i utan att tappa balansen). Och faktum är att det ju även kan vara bra för sportresultaten (in my case styrkelyfts-styrkan) att ta time-off för att satsa på just balans.
Min förhoppning är att jag efter att ha tränat upp röva, abs, och hamstring, ska bli mindre trött i ryggen generellt, inte ha behov av att stå snett och locka ut knäna så pass ofta som jag gör, och inte ha kramp i vaderna konstant - för att inte glömma slippa ha ankröv, då. Jag har ju insett nu att min APT inte kommer försvinna bara jag har mindre tummy fat eller har en nästintill tom mage för att jag inte käkar en massa gasbildande och masstäta kolhydrater (even if both do help with my not feigning pregnancy), utan att jag behöver göra det här the hard way, vilket innefattar förändring av annan vävnad än fettvävnad. Låt oss avrunda genom att titta på lite konkreta kroppar.
Random lady from google pictures
Visst ser det måhända ut som att hennes APT är mindre på den bild där hon har bantat bort the tummy fat, men jag skulle nog säga att hon kan få ryggproblem
(om hon inte redan har det) på grund av sin svank likväl. Inte nog med att
ryggen får arbeta massor, kroppen blir ju då även tvungen att
överkompensera på andra ställen för att balansera upp skiten, vilket skapar allmän obalans i kroppen. Huruvida detta är ett problem för henne eller inte kan ju dock jag omöjligt veta, men jag vet att jag bara kan komma så långt med hjälp av bantninglänk, så låt oss använda min egen kropp som exempel istället.
With permission from Dr. Frank-N-Furter, I thus present you with nudity:
Som jag ser ut när jag står helt vanligt
Gluteus aktiverad - som jag förhoppningsvis ska se ut om ett år utan att det ska vara särskilt ansträngande, vilket det är just nu
Om jag hädanefter ser ut som att jag håller på bajsa på mig, much krystad, fully ass-clenched,
all stick-in-the-mud like, då vet ni att det inte är en tolle jag
försöker klämma ut, utan att jag helt enkelt försöker vara som ni och
resten av befolkningen, dvs helt normal - skillnaden är att det för mig
helt enkelt är svårt (på mer än detta planet, när jag tänker efter). Än så länge (1 månad) har det gått ganska bra att hålla fast vid min determination, mycket tack vare Voxran som ger mig mer energi än vanligt, och det faktum att jag mest sitter hemma och därför inte blir distraherad från de projekt jag för tillfället (sommaren 2017 that is) värderar och vill lägga energi på (som att ha bra hållning, eller vara medveten om varje gång jag blir arg). Det är väldigt skönt att känna att energin faktiskt räcker till att inte sacka ihop när jag sitter (vilket jag gjorde förr då jag helt enkelt varit så trött i åtta år nu att jag inte orkade sitta "som folk"), och att jag ibland utan att överhuvudtaget tänka på min hållning aktiverar magmusklerna och gluteus. May this winning streak continue, then.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar