fredag 21 juli 2017

(icke tävlingsgodkänt) nytt försök på penntestet



Your tits - what are they good for?! Well, dom kan vara puffy ibland, och ganska styva andra gånger. Very interesting, but will they blend?! Ja, alltså dom blendar in ganska så bra i min kroppshydda, if that's what you mean? Yeah yeah, but will they run Crysis?! Jag har inte prövat, men dom är ganska så grymma so who knows? Cool story bro, but do they even lift... bro?! Nä, men, men - dom kan snurra!


Eller nej, förresten, det kan dom inte - bara sådär lite lagom tillräckligt för att utföra en carnavalesque funbags windmill tassel twirl (3:23 in).

 
Men nu när jag deffat ner mig några kilo (eller bantat ner mig snarare, då jag istället för att få mer definition av bröstmusklerna snarare förlorar muskelmassa och paradoxalt nog då får mer framträdande sweater puppies, något jag para-paradoxalt nog likväl förutspådde) så kan mina tatas, med lite ansträngning, och med en penna 3/5 the size of a full-grown one, faktiskt klara av penntestet!


Hey, I'm having no illusions here - om det gick att tävla i penntestet så skulle korrekt form och ett tävlingsgodkänt icke-lyft nog innebära låsta höfter och perfekt hållning all the way, but in either case I feel just a little bit better about myself here right now. Som att jag och mina tvillingar har gjort något stort här, eller åtminstone lite större än för en månad sedan. Vi vinner, eller förlorar (beroende på hur man ser det), the breast race. One small step, osv. So much boobage - let's raise our glasses to that.

fredag 7 juli 2017

Tredje överbelastningsskadan i knäet: Introducing - #gravitycheck



Det har hänt igen. The boo boo. The nurple. The butthurt. The gravity check that is injuring oneself and then getting back up, turning toward the sky and saying "Alright gravity, check - mate (mumblemumble fat bastard mumblemumble). Best of seven?" Förra två gångerna (på vänster respektive höger knä) hände det i samband med springande, varpå jag slutade syssla med det där, förutom när jag tvingades till det på crossfitten. En av överbelastningsskadorna fick jag efter att jag sprungit 8km, och den andra fick jag i samband med att jag försökte lära mig barfota-löpning. Denna gång var det i samband med klubbande och dans där jag ofta har väldigt böjda ben och alltså knäna ganska långt fram, vilket för mig är a danger zone of butthurt. Jag menar det finns en anledning till att jag begränsar hur mycket pistol squats jag kör these days, även om jag i teorin är duktig på dom och gjorde 100st på 3min 39sek (fast dom på vänster ben nådde inte djupet riktigt) på mitt första och enda försök att göra fler än 10-20st. Det finns således även en anledning till varför jag borde ta det jävligt lugnt just när jag dansar med böjda ben, which I knew already förra veckan då jag började få känningar efter att ha kört lite dancehall/reggae, men det räckte inte till mer än att jag acknowledged said känningar och sedan körde på mer eller mindre som vanligt. Oh Ada.


Fool me once, shame on me, etc. Så vad ska jag göra för att förhindra en fjärde överbelastningsskada? Som tur är så är skadan denna gången inte lika stor som första respektive andra gångerna. Oturligt nog har jag känningar i båda knäna just nu, och torde således take a step back vad gäller min nyupptäckta dansglädje, och min förtjusning i att dansa i klackskor, som ju gör det lättare att "komma ner" och se sådär hängig och cool ut, och även gör det lättare att få fram knäna, vilket ju sägs vara bra när man kör tyngdlyftning, men inte works miracles för min knähälsa direkt. Som tur är så har jag en plan - arbeta bort min ankröv.

t

Jag har ju en ganska rejäl anterior pelvic tilt, aka ankröv, aka look at me mom - I'm a stripper, aka ser ut att vara in the fucking second trimester at all times. No rest for the wicked, eh? Problemet med det är dock blue balls of the infant heart, aka never delivering, aka potentiella problem med ryggen, aka potentiella problem med knäna - because the body is a set of interlocking mechanisms, because holistic mumbo jumbo butterfly effects, because -- oh looksie, a real pretty one! Det hjälper inte att jag har superstela anklar, heller. Eller så gör det faktiskt det - I've never been clear on that one, alltså hur mycket vissa saker som verkar vara disadvantageous i själva verket är ett smart sätt för kroppen att skydda sig själv från exempelvis överrörlighet på annat håll. Överlag är kroppen väldigt komplicerad och man får vara medveten om vad för slags rörlighet man vill ha utifrån ens kroppstyp, problematik, och styrkor, istället för att försöka passera alla tests out there och få en klapp på huvudet av ens inre Brofessor.


Ibland tänker jag att besattheten i fitness-världen med att massera ut saker och göra olika delar av kroppen flexibla just because är överdriven. Visst kan man se det som ett problem att jag inte pass the tests of ankle flexibility som träningsbros har skapat, men om jag får problem med knäna när dom hamnar för långt fram then hell that's just what might have saved my knees! Oturen i den turen som är att jag tänker att jag har en plan är att vissa av dom övningarna som är en del av allas lösningar på just anterior pelvic tilt inte gör särskilt gott för mina knän.


Det finns uppenbarligen en fara i detta faktum, givet att min reaktion på känslor och händelser som jag inte gillar av någon anledning ibland är ganska ologisk och tvärtomisk. Man tror ju att en person som får ont av en övning skulle sluta med den, medan jag istället har en tendens att hata mig själv för att det gör ont, och fortsätta med övningen, för att jag är en svag subba som behöver spjälkas och hey, you basic bitch there - get THE FUCK back up, and don't let me see you lagging behind again or it's the Pits for you!

 

Jag får se till att vara snäll mot mig själv den närmaste tiden, och att jag lystrar till Guds plan för mina knän - which I fucking hope involves them being more on the healthy (rather than the dark) side. I takt med att jag tränar bort ankröven borde min tendens att vila på höften och hyperextenda benen (which isn't very good for the knees) när jag står upp också minska, likaså min ryggdominans, varpå mina förutsättningar för en bra knähälsa torde se ljusare ut i framtiden. Och vet ni vad - det finns en fördel till med att inte ha ankröv! Yeah, one step closer to looking like a fit chick.

Artikel: The myth of the eight-hour sleep)

We often worry about lying awake in the middle of the night - but it could be good for you. A growing body of evidence from both science and history suggests that the eight-hour sleep may be unnatural.

Länk.

Detta finner jag intressant. That is all.


lördag 1 juli 2017

Dagens shoppingrunda: Introducing - #snazzysass&swankswag



Idag var jag på öppningen av Den Stora Emmaus i Malmö. Much goodwill all around.


Hur coola är inte Emmaus, you ask? Check it out, I tell you.


Emmaus är så coola att den som går in där per automatik blir cool - givet att dom köper kläder där. I know this, because Emmaus is where I buy my clothes, and I'm super cool.


Never you mind that, Fry.


Ja, ni ser själva - jag är supercool, rocking that motherfucker, draped in a leopard mink - of a sorts. Och den här bloggen har visst gått och blivit en livsstils-blogg (om den inte redan varit det hela tiden, då), only I don't have sponsors. Jag har visst gått och blivit en bimbo (om jag inte redan varit det hela tiden, då), och med det får jag ju hitta på en ny tag for those occasions when I'll be writing about clothing - because I need more clothes, and need to write more about clothes. Always. More. Clothes.

#snazzysass&swankswag

Speaking of sponsors - det kan verka som att jag gör reklam för Emmaus, men det är faktiskt så att jag känner mig lurad snarare än sponsrad av Emmaus, då en del folk idag hade såna kuponger där det stod "50% på HELA FÖRSTA KÖPET" och som man tydligen kunde plocka på sig vid kassorna i dom andra emmaus-butikerna den senaste månaden, något jag inte märkte trots att jag var där och handlade. Med andra ord fick jag betala fullpris för allt idag, trots att jag i princip handlar alla mina kläder (och kom ihåg, jag rensade ut tio kassar nu i våras, och jag rensar då och då så jag har handlat ganska mycket kläder) och därför tycker jag borde ha den där jävla rabatten. Jag menar hur många kan på frågan "designar du dina egna kläder?" svara "nä, jag handlar på Emmaus"? Nä just det. I'm a godamn poster child för Emmaus.


Jag kan till och med göra reklam åt dom, tänker jag. Jag kan vara på en reklampelare, all 'tude and like what up I got a big cock, med en text nedanför - "I am stuntin' and flossin' and savin' my money and I'm hella happy that's a bargain, bitch". Yes? Ok, jag kan skapa såna där slogans istället.

"Money can't buy happiness? Try Emmaus."  

Now we're getting somewhere.

"Shopping is shallow? Your moms pussy is shallow! I mean, because, like, my dick is, is, so big, it uh, it seems like she's, that is, your mom, is all bottomed out, like when I fuck her, you know?

No, wait, let's try that again.  

"Shopping is shallow? Well, your mom swallows!

Ok, let's try a different angle here in order to get off (on) your mom (jokes).

"Did someone say you don't need more clothes? What makes you think you're not worth them? Emmaus - because you're worth it".

Better, but quite a mouthful.

"Emmaus, where the sheets are free from R. Kelly's piss, but fresh as the pussy of a 15 year old girl".

See, now that ain't fresh, Ada, even if you are in theory using the word fresh there. Last chance.

(viskandes)
"Is your husband complaining about your shopping habbits? That's alright - Emmaus can keep a secret."

Lite bättre, men vi skippar nog ändå hela idén med att utgå ifrån att vi behöver bemöta någon slags negativitet (konsumerism/ytlighet) at the onset av reklamen och därför på ett implicit sätt redan har utpekat oss själva som skyldiga till någonting. Vi ska nog fokusera på det positiva istället.


Ok, let's try this.

"Skor, 150kr. Byxor, 50kr. Att handla på ett ställe som har en transflagga vid ingången - priceless." 

Ok den var ju inte catchy eller något, men likväl sann. Och så för att vara lite cynisk ovanpå det hela också.

"Emmaus - where we not only wash the clothes you buy, but pinkwash them.

Maybe it's undeserved, what do I know. Probably is undeserved, come to think of it. But still - more cynical stuff - because funsies.

"Emmaus - when you just want to spend some money and fool yourself into thinking you're making a difference.

Yeah det här med att stay positive didn't stick for very long. Let's get back to that.

 "Anything is possible when your man smells like second hand clothes and not that nasty ass Old Spice stuff. Emmaus is on a horse."

 En till sån där referens som aldrig någonsin händer i riktig marknadsföring.

"Short on cash AND style? You've got Emmaus, AND we've got you... babe"

Förolämpa kunden? Kanske inte det bästa. But I'm keeping the babe part.

Short on cash and big on shopping? Seems like a tall order, but we can handle it. Emmaus - you've got us, and we've got this... babe."

Och så en sista Macklemorian slogan.

 "Looking for a come-up? Come up to Emmaus... where there's cum everywhere, I mean jeez, there's jizz everywhere! Jesus titty-fucking Christ, oh Lord Almighty, help us, we're drowning over here!

Och så vidare. Now, let's move on.

På bilden av mig ovanför (och nedanför) ser ni i alla fall mig i min bästa Zoe-impression, so, let's try it once more with feeling (and ass).

Här kan ni se en Ada sporta Sorta Space Cowboy-byxor från Culture (50kr), Kinda Barbarian Fur från Amélie & Amélie (125kr), och Almost Cowboy Boots från MTWTFSS (125kr)

Oh hell yeah. Suffice to say att jag känner mig som värsta bad-asset här alltså.


Har till och med beställt budget-variant av ett body harness från ebay, och en lika billig variant av ett bält/ben-harness (även detta från ebay), så det enda som saknas nu är postapokalypsen för att jag inte ska känna mig out of place. But never mind that - more clothes!

Ada (som känner sig skadad för att hon skriver "kg" instinktivt varje gång ska ska skriva "kr") reaching for the stars i sina störtsköna Aladdin-byxor från Culture (40kr), och härliga Klackade Lackboots från Vagabond (175kr)

 
 Ada, showing off her assets

Bekväma, högklackade skor är guld värda, och nu har jag ett par till ovanpå dom jag redan hade som var från Rieker (men köpta på Emmaus, obvs). Brallorna spontanplockade jag på mig i den 50min långa kön, utan att ha prövat dom, då det skulle kräva att stå i kön först till omklädningsrummen, och sedan ställa sig längst bak i kön som blev två timmar lång efter halv tolv.


När det till slut var tid for poppin' some tags - well, it added up to more than 20 buckaroos.


Nah, just kidding. Not about the more than 20 bucks part, mind you. Let's do some simple addition: 40+50+125+125+175=515. Kronor, that is. That's not "being swindled and pimped", if I do say so myself. Shiiit. Nå, jag kan leva med att ha gått från en styrkelyftande brutta, till vilsen wannabe-kristen, för att slutligen bli en livsstilsbloggande skinny bitch bimbo with shopaholism and pro-ana tendencies. "In the next episode of Power Shopping in Pink: the cathexis of thigh gaps - reaction formation and death drive on the path toward cupio dissolvi!" Nja. I got them pretty words, men inget särskilt intresse av att skriva om ämnet ifråga - även om det känns lite lockande att vara en person som skriver om saker som thigh gaps på det sättet. Surely är man väl unik om man gör det? Och unik är ju, öh, bra? Inte därmed sagt att någon är intresserad av att läsa om det som är unikt, eller ens av att skriva om det. But before I sign off - låt oss åtminstone push the pink bimbo fashion pedal to the glitter power couture metal!


torsdag 29 juni 2017

En månad med LCHF


 

Jag har alltså "gått ner" 7kg den senaste månaden. Not. Alltså inte egentligen, även om det stämmer att jag vägde 62.6kg när jag vägde mig idag. Vågen må säga en sak, men det som intresserar mig just nu är ju hur muskulös jag är på överkroppen, hur stor mage jag har, och hur mycket fett jag har i övrigt på kroppen. Och även om vågen säger att jag väger mindre idag än för en månad sedan så vet jag att större delen av dom sju kilona handlar om brist på vatten och mat i magen. Helst vill jag ju vara slank som en fitspo-chick på överkroppen (vilket jag också varit, förr), inte se ut som en ko vid magpartiet när jag böjer mig ner, men ändå ha röv och lår kvar. Vi får se om den planen går precis lika dåligt som planen på att få stor röv som jag hade förra året då jag skaffade mig både större röv och större mage - which wasn't part of the plan, mind you. Can't I have one without the other? Let's test that theory. Låt oss även jämföra min mage, idag, då jag var 7kg tunnare, och då, 7kg tyngre.

Before (1,5 månader sedan)

After (vid lunch idag)

Alltså, det är inte ett bra tecken när man kan smacka sitt lår med sin mage, tänker jag. Då känner jag mig fatty fat fat. Och ja, bilderna jag valt ut är inte rättvisande överhuvudtaget, och jag valde ut dom för att visa på hur man kan gå ner en massa trots att folk säger åt en att man är smal och inte behöver gå ner i vikt, och likväl efter att man gått ner i vikt är en tjockis om man let it all out. Jag inser att denna poäng blir moot när jag förklarat för er hur lite jag faktiskt gått ner i vikt, men let's move on, shall we? För skojs skull - så här såg jag ut när jag deffade ner mig till 53kg (från 58kg) 2013.


Något man inte ser på bilden från 2013, för att jag inte vill att ni ska se det, är att jag då såg ut som om jag nyligen hade varit på koncentrationsläger eller var mitt uppe i cellgiftsbehandling i ansiktet. But I digress. Så hur kommer det sig att jag väger 7kg mindre just nu än vad jag gjorde mot slutet av förra året? Sanningen är en kombination av faktorer, varav den att jag minskat i fett- och muskelmassa bara är en av dom.



En anledning till att jag vägde väldigt lite idag är att min refeed-dag är imorgon, och att den förra var för 1,5 veckor sedan, vilket innebär att jag har som minst mat i magen just idag om man ser till min diet och dess cykler. Inte nog med det, jag åt kvällsmat igår kväll, gick ut och klubbade, åt inget när jag la mig halv fyra på morgonen, åt ingen frukost idag, men tränade på fastande mage och hann gå på toaletten två gånger innan jag faktiskt vägde mig och sedan åt någonting (bigos/kimchi med bacon). Låt oss gå igenom dessa faktorer, tear them up, limb for limb - break them down, if you will.


Först - att jag vägde 70kg för en månad sedan är en sanning med modifikation. Jag vägde 70kg innan jag fick återfall i höstas/vintras. Efter det vägde jag snarare 68kg. Redan efter ett par dagar in på keto-dieten vägde jag ytterligare 2.5kg mindre för att jag bar runt på mindre vatten i kroppen, och mat i magen, which brings us down to 65.5kg. Igår natt skippade jag i princip en måltid, which brings us down another 0.5kg, to 65kg. Normalt sett går jag på toa en gång innan jag väger mig, men idag dröjde jag och hann gå två gånger, which is yet another 0.5kg, which leaves us at 64.5kg. Slutligen - imorse tränade jag på fastande mage, och jag kollade faktiskt vad viktskillnaden var före respektive efter träningen, vilket var 0.5kg, which tallies up (or down) to 64kg. Då jag vägde 62.6kg kan vi dra slutsatsen att jag på en månad har gått ner ungefär 1.5kg, vilket är väldigt lite med tanke på hur ansträngande det varit. Det är nu jag börjar ångra rejält att jag åt upp mig förra året och inte slutade med det trots att magen bara växte och växte. That's what we in the biz call a dirty bulk kids (eller ja, den var ju strikt sett inte jättedirty, men det spelade ingen roll för typ allting blev fett ändå, så bulken var likväl fett onödigt) - don't go there, especially on super low testo.


Nå, hur är det med resten av kroppen och knoppen? Jag kvantifierar inte riktigt the decline av bicepsen, latsen, eller trapsen, men jag ser ingen skillnad alls om jag ska vara ärlig. Andra verkar göra det, dock, och vissa ser även skillnad i ansiktet, vilket oroar mig för att jag vill vara apple-cheeked och söt, snarare än se ut som något (maskulint) från digerdödens tider. Nå, mitt allmänna mående är ganska bra i alla fall, och träningen är definitivt sämre än förr, men jag tar mig åtminstone igenom den någorlunda, and that is progress.

 

Bortsett från att ha påbörjat en diet och kört en caloric deficit har jag även börjat med att gå på rullband kanske fyra timmar om dagen, vilket gör mig ganska svettig och torde spela in vad gäller the successes (well, theoretical ones at least) of my deff. Jag menar det är ju någon form av powerwalk jag sysslar med - the walk of bodybuilders all over the world. Maybe she's born with it? Maybe it's Maybelline? Maybe it's all the gorram sweating, more like!


Makes me all oooh, shiny - and stuff - så jag har inte kläder på mig längre när jag är ensam i min lägenhet, förutom träningsbyxor så att jag inte får skavsår på låren som nuförtiden ju är tillräckligt dallriga för att stöta emot varandra när jag går - which of-fucking-course is awesome so you're not gonna hear me complain about it. What you will hear me doing is giving a shout-out to Firefly, though.


När vi väl är inne på salt - jag äter typ 7g natrium om dagen, vilket är jättemycket, men verkar vara vad min kropp mår bra av just nu när jag svettas hela dagarna på grund av cykling, power walking, och träning en och ibland två gånger om dagen om man räknar in klubbande - which you gon' do after you done see me twerkin' dem hips til' they pop, and dutty winin' dat neck til' it gon snap! Först kändes det som väldigt mycket, att sitta och håva i mig såna mängder salt i ren form då jag åt så jäkla lite volym mat jämfört med förr, men sen när jag räknade på det så förstod jag ju (igen, då jag vetat om det tidigare när jag räknade ut hur mycket salt jag konsumerade och jämförde dom siffrorna med livsmedelsverkets rekommendationer, som ligger på max 1.5g natrium/dag) att jag alltid ätit skyhöga mängder salt. Jag menar till en sån där stor portion gröt (5dl) som jag brukade äta om kvällarna förra året hällde jag i 5g salt, dvs 2.5g natrium. Redan där hade jag fått i mig nästan dubbelt så mycket natrium som livsmedelsverket rekommenderar, och då var det här en av fem måltider jag åt på den dagen. Jag skulle verkligen kunna göra en a-salt rifle (med tillhörande salvor och allt) med den mängden salt jag får i mig alltså.


Mängden rött kött jag får i mig är också lite oroväckande, för 100g innan stekning blir typ 50g efter stekning, och det blir ju typ ingenting på en dag, men är likväl mer än vad livsmedelsverket rekommenderar (max 500g/vecka) om jag äter det varje dag - which I do. I guess it's more rapsolja for me in the future, och lite högre kolhydratshalt än 20g så jag åtminstone kan äta lite mer grönsaker ovanpå allt fett jag dricker, för det blir förjävla dyrt att käka fisk, och lite väl mycket av det goda (dvs protein) om jag äter en massa kyckling. Får väl köra hälften/hälften på den fronten, och även om the keto lifestyle är low protein i träningssammanhang (inte mer än 1g/kg kroppsvikt, där jag ätit 3g/kg kroppsvikt som mest när jag deffade förr, ala leangains) så passar definitivt följande meme in på min livsstil just nu.

 
Yeah, yeah, I know - I don't need more proteins, I need more sensitivity training. Jag funderar på om mord och ond bråd död skulle kunna hjälpa på den fronten. Det är liksom så jag får lust att slakta något bara för att... ja vadå, egentligen? Känna mig som någon slags viktig del av the circle of life som jag nu hamnat utanför genom att köpa inplastat kött i affären istället för att dricka blod rakt ur halsen på djuret vars liv jag tog med mina bara händer? Wat weird ur-people fetischism have I done gone and appropriated mon? Oklart. Säkert är i alla fall att jag just nu ställt in mig på Jamaica. 
 

Men om någon behöver hjälp med att skära av ett huvud av något slag så kan ni ju höra av er, så att jag kan utforska denna barbariska och spirituella och potentiellt ny-västerländska sida av mig själv som kanske kommer ge mig förnyad sympati för offren för min groteska konsumtion, so, you know, I can continue doing it and feel justified in doing so.


Imorgon blir det orgie av ett annat slag dock, för imorgon är carb refeed day, med mackor, kiwis, gröt, och massa (men inte mer än 3000-3500kcal) annat gott. Skinny bitches (which also happens to be a drink you can order that has like, oh my god, no carbohydrates at all!) like me on refeed day be like


Yeah, you know me -


lördag 24 juni 2017

Fuskdag - mistakes were made


I tisdags åt jag 6000kcal, av misstag.


What the fuck happened, you ask? Well, jag har käkat LCHF i snart en månad nu, och skulle ha en refeed day i veckan då jag tänkte fokusera på att äta massa kolhydrater för att se om det skulle göra någon skillnad för min träning och mitt allmänna välmående. Jag tänkte att jag skullle äta precis vad jag ville, när jag ville.

 
... And so I started out with pasta, the breakfast of champions and nectar of Gods, the sweet ambrosia of beasts, men, and half Gods alike. När jag således hade ätit upp denna sweetest of perfections I proceeded with yet another filling. Något hade väckts inom mig. Detaljerna för dagen är egentligen irrelevanta - suffice to say att det fortsatte som det började, and we know that whatever is begun in beast/predator mode ends in... pray mode?

 

...


Till slut var jag uppe i 5000kcal och skulle iväg och dansa på dansakademins pröva-på-dagar. Det gick ganska bra, jag kände mig inte det minsta tung (förutom i skallen av att försöka koordinera kroppen), och när jag kom hem var jag vrålhungrig, igen, och tryckte således i mig ännu mer pasta.


And so - yeah. Dagen efter började jag med träning och sedan en del kokosfett för att hjälpa min kropp att återgå till ketosis. Överlag mådde jag bra både under fuskdagen och efteråt, men jag undrar likväl vad effekten av denna fuskdag blivit för min diet. Jag menar nu har det gått ett par dagar sedan fuskdagen, och då väger jag ändå ett halv kilo mer än vad jag gjorde innan fuskdagen - detta trots att jag kör på kaloriunderskott varje dag (oklart hur mycket exakt, men jag kan ju äta 1000kcal mer/dag utan att gå upp i vikt). För ett år sedan när jag kvalificerade till SM i styrkelyft och sedan skulle deffa ner mig till SM-veckan så upptäckte jag att det var grymt svårt med mina extremt låga testonivåer, och jag tror banne mig det kan vara nästan lika svårt även om jag bara äter fett i princip, då det som sagt gått en månad snart på kaloriunderskott och det mesta som hänt på vågen hände precis i början då jag slutade bära runt på så mycket vatten som man gör när man käkar kolhydrater. Jag tränar varje dag, ibland två gånger om det ovanpå intervall-träningen blir dans av något slag, och jag promenerar cirka fyra timmar/dag på mitt gångband och svettas en del under tiden, men likväl är the days of yore abs (or rather mine) long gone, yonder the set point weight bullshit - absent, if you will.



Liksom herregud räcker det inte med att jag är konstant hungrig och käkar 1000kcal mindre om dagen än vad jag hade velat? Det är först när man varit med om both sides of the coin som man förstår hur lite som är upp till en själv vad gäller vikt, och hur mycket som är avhängigt ens hormonella nivåer, det vill säga heaven sent, because I'm the same fucking person och trots att jag deffat ner mig en massa varje år och ibland flera gånger/år innan så hjälper den erfarenheten och kunskapen mig ingenting för nu är det som att kroppen vill hålla fast vid fettet vad jag än gör - LCHF be damned.


I vilket fall så tror jag på fuskdagar, både av praktiska och teoretiska skäl, så jag tänkte ha dom varannan vecka eller så, men då kommer jag inte låta mig själv ha free reigns som i tisdags, liksom. Tråkigt att behöva räkna kalorier på en dag som är till för att vara värsta topsy-turvy orgien, but we gotta grow up sometimes, yeah?